Yoker kom hem till oss när jag var elva år fyllda. Hon har funnits hos mig i halva mitt liv, men det känns som hon funnits här längre än så! Yoker är aussietik med en stor personlighet och en stark integritet. Hon har aldrig vart något lätt hund utan hon har gett oss mycket gråa hår på vägen.

Hon väckte mitt intresse för hundsport och tillsammans har vi provat på lydnad, spår, rapport, agility, rallylydnad och freestyle. När jag var 16 år gammal och Yoker var fem år så gjorde vi vår första start i lydnadsklass elit. Innan dess hade vi hunnit vinna U-SM i agility samt gett oss in på brukset.Yoker betyder otroligt mycket för hela familjen. Hon har så mycket egenheter och ideér om hur livet ska levas att man kan bli tokig på henne.Men samtidigt är det just det som gör henne till en sådan rolig hund!

2009-11-02
Strax efter elva i förmiddags kom veterinären hem till oss på sin lunchrast för att ge Yoker ett lugnt och fint avslut i vårt vardagsrum. Hon hade hela familjen runt sig, låg på favorittäcket och somnade med huvudet på sin älskade kanin. När hon tog sitt sista andetag gäspade hon stort. Det var så fint, så slutgiltligt.

Spader fick komma in och ta farväl. Hon förstod, man såg på hela henne att hon förstod. Nu ligger hon på soffan och stirrar tomt framför sig, det gör så ont i mig. Vi saknar Yoker allihop. Finaste finaste, älskade hunden. Allt jag, vi, känner just nu är tomhet. Enorm tomhet.

Tack Yoker för alla fina år. Tack för att du vart så envis, tjurig, busig, glad och personlig. För att du druckit med näsan utanför vattenskålen, snott vantar på alla promenader, retat Spader till vansinne och tiggt godis av alla vi mött. Tack för att du visade hur kul det är med hundsport, för alla tävlingar, för alla pokaler och priser och för all glädje. Tack för att du vart min bästa vän, allas bästa vän och vår högt älskade familjemedlem.

Sov gott. Vi älskar dig.

FAVORITBILDER