Min vackra Spader är en riktig once in a lifetime på alla sätt. Mild, mjuk, impulsiv med massor av energi. Hon gillar arbete i alla former och tycker bekvämt nog att arbetet i sig är belönande nog. Fast skönt nog är hon lättbelönad också. Föremålsintresset slår det mesta och hon slår knut på sig själv för en tennisboll, eller en pinne jag plockat upp från marken tre sekunder tidigare. Hon är en smidig hund i vardagen som funkar fint ihop med hundar och människor, på landet och i stan. Sommaren 2008 började hon får väldiga problem med rädslor av olika slag. Från helt skottfast till livrädd för alla ljud. Sommaren 2009 hittades ett stort diskbråck vid L7S1 som hon troligtvis gått med ett tag. Hon opererades i slutet av sommaren och är i skrivande stund fortfarande under rehablitering. Hennes rädslor har avtagit, men jag tror tyvärr att en hel del kommer hänga med i framtiden. Väldigt väldigt tråkigt.

Tävlingsmässigt har vi hunnit med lite av varje innan hennes skada. När hon var nästan två år fick hon sitt förstapris i lydnadsklass 1 med 190 poäng. 9 månader senare tävlade vi aktiv i lydnadsklass elit. Sommaren 2009 gjorde vi vårt första lydnads-SM. Resultatet blev inte mycket att hänga i granen, men så hittade vi hennes diskbråck bara någon vecka efteråt också. Tappra hund som ställer upp trots att hon måste haft så ont! Man kan få dåligt samvete för mindre… Vi har tävlat lite bruks också. Godkänt i lägreklass spår är dit vi har kommit. Skotten sätter tråkigt nog stopp för mycket, väldigt synd eftersom hon är en riktigt duktig spårhund.

I dagsläget arbetar vi mest med rehab efter hennes operation. Det går långsamt och det är osäkert hur pass bra hon kommer att bli. Men vi kämpar på! Här kan ni läsa mer om Spaders L7S1.

FAVORITBILDER