I juni 2009 fick Spader diagnosen diskbråck i regionen L7S1.

Hösten 2008
Spader visar hälta på ett bakben vid flera tillfällen. Det håller i sig i ungefär en dag åt gången och går över med vila. Hos veterinären sövs hon ner och alla ben, leder och korsband undersöks. Ingenting hittas. Hon äter rimadyl i två veckor och vilar. Blir helt bra. Hon lägger sig till med massa rädslor (ljud, miljöer och allt möjligt) och blir hetsigare i humöret.

Våren 2009
Fram mot maj återkommer hennes mystiska hälta då och då. Hon blir bra så fort man vilar henne och hon verkar inte ha speciellt ont. Hon har kvar sina rädslor och det hetsiga humöret. Det är inget vi tänker nämnvärt på eftersom hon trots allt verkar må bra. Hältan kommer bara vid enstaka tillfällen.

Efter att vi tävlade SM i lydnad blev hon ordentligt halt. Hon haltade varje gång hon reste sig från liggande. Gick över efter ett par steg och sedan märktes det absolut ingenting på henne.

22 juni 2009
Vi bokar tid hos en veterinär med ortopedi som specialitet. Hon böjer noggrant Spaders alla leder och rygg och låter oss sedan springa fram och tillbaks i korridoren. Spader visar ingenting fram tills hon kommer till ryggen. Där slickar hon sig lite om munnen och när vi springer visar hon en svag markering på ett bakben. Trots att det är så vagt så bestämmer vi för att boka in en CT ländrygg på Spader för att kunna se om det finns något i ryggen.

2 juli 2009
Spader lämnas in till djursjukhuset på morgonen. Under dagen gör dom en CT-ländrygg på henne. På eftermiddagen ringer en kirurg upp oss och ber oss komma dit för att hämta Spader och kolla på plåtarna. Röntgenplåtarna visar på ett riktigt stort diskbråck i regionen L7S1. Stor del av kotkanalen ser ut att vara förträngd. Det blir bestämt att veterinärerna ska ta upp Spaders fall på ett möte och att dom efter diskussioner ska bestämma huruvida operation är det bästa alternativet eller inte.

10 juli 2009
Idag ringde veterinären upp igen. Jag har vart på jobbet hela dagen så mamma har fått ta det. Diskbråcket är riktigt stort och inget som kommer läkas med bara rehab. Kanske om hunden vart av den lugnare promenadlimpemodellen. Men nu pratar vi tossig aussie… Med andra ord lär det bli operation. Innan vi bestämmer oss helt ska jag dit på tisdag och träffa kirurgen och prata igenom det hela med rehab och allt. Helt återställd kommer hon nog inte att bli, men i alla fall såpass så hon kan leva ett aktivt aussieliv!

16 juli 2009
Jag har pratat med veterinären nu och bestämt mig för att vi ska operera Spaders diskbråck. Det är såpass stort att enbart vila och rehab inte kommer göra någon skillnad. Alternativen är i stort sett är att operera eller att ta bort henne. Eftersom det sistnämnda inte ens är ett alternativ för mig så gör vi ett försök med operation. Vi har en jättebra veterinär och kirurg, och idag fick jag ett personligt brev på posten med detaljer kring operationen, hur den kommer utföras och andra viktiga saker. Så det känns i alla fall så bra som det nu bara kan kännas… Så på fredag (om en vecka) lämnas hon in och sedan kommer jag inte få se henne på upp till en vecka. Jag har redan ont i magen… Prognosen är ganska god och det är ungefär 80% chans att hon kan komma tillbaks och leva livet precis som innan.

Det känns så konstigt. För en månad sedan tävlade vi lydnads SM och nu ska hon genomgå en stor operation. Det är lätt att få dåligt samvete för det kan jag säga…

23 juli 2009
Spader har precis blivit duschad inför ryggoperationen imorgon. Hon är helt galen och slirar runt i huset för att torka sig mot väggar, möbler och mattor. Stackarn vet inte vad som väntar henne. Det kommer bli en jobbig dag imorgon, både för henne och mig. Jobbar natt idag och ska lämna henne på djursjukhuset klockan sju imorgon bitti. Kommer nog vara alldeles extra nervös och nojjig utan sömn. Uppdaterar här imorgon om hur det har gått… Håll tummarna!

24 juli 2009 – operationen
Efter en väldigt lång och nervös dag utan att ha hört ett ord från djursjukhuset ringde jag dit strax innan klocka 18. Fick prata med kirurgen som nästan precis avslutat den många timmar långa operationen av Spader. Allt hade gått bra! Spaden hade även vaknat upp precis och det verkade som att hon hade alla reflexer i behåll. Så skönt! Finns ju en himla massa nerver i ryggraden… Diskbråcket var väldigt stort, men positivt var att det bara buktade uppåt. Känns så skönt att veta att allt gått bra! Nu ligger mitt hjärta på morfindropp och jag hoppas hon är långt borta i morfinets förlovade land. Om allt fortsätter gå bra så kanske jag redan har henne hemma på måndag. Hoppas!

25 juli 2009
Har fått rapport från Blå Stjärnan igen om hur det är med Spader. Hon repar sig förvånansvärt bra! Hon står och går bra. Verkar inte ha ont och är tydligen väldigt glad! Ni anar inte hur skönt det känns att höra det. Som det verkar just nu får hon komma hem redan imorgon eftermiddag. Det ska bara ha en ortopedkonsultation på henne först. Prognosen var från början att hon skulle få stanna upp till en vecka.. Så det här känns hur bra som helst!

26 juli 2009
Spader är hemma! Just nu står hon i sin lilla sjukhage och hetsäter maten hon precis har fått. Hungrig… Mer än halva hennes rygg är rakad och hon har ett vitt plåster som sträcker sig över alla stygn. Hon har repat sig förvånansvärt snabbt och bra. Veterinärerna har vart jättenöjda med hennes utveckling!

Hon står och går bra och verkar inte ha alls så ont. Det ända är att hennes svans hänger rakt ner och att hon inte kan lyfta den… Jag hoppas verkligen det är något som rättar till sig när svullnaden runt nerverna har lagt sig.

Så skönt att ha henne hemma!

27  juni 2009
Nu har det gått tre dagar sedan operationen och det var egentligen idag vi som tidigast skulle fått hem henne. Idag har vi fått ta bort hennes förband över snittet själva. I vanliga fall tar dom det på djursjukhuset, men eftersom Spader fick komma hem så tidigt fick vi lösa det själva. Jag kan säga att det satt ordentligt hårt i huden och pälsen. Men med lite tålamod, en korvbit framför näsan och lite bestämda tag gick det fint.

Idag har hon vart väldigt trött och sovit större delen av dagen. Tempat litegranna. Men det känns verkligen som att hon repar sig snabbt, tror bara hon har mycket sömn att ta igen. Mellan sömnvarven är hon dock pigg, tuggar ben och vill leka. En annan glädjande sak är att svansen börjar komma sig så smått också! Idag har hon kunnat vifta på den, det gick inte igår.

29 juni 2009

Onsdag idag. Spader mår oförskämt bra, snittet ser jättefint ut och allt flyter så bra det bara kan göra. Svansen kommer lite högre upp för varje dag som går även om den är långt ifrån normal ännu. Fast… både jag och Spader börjar bli sååå uttråkade nu. Jag försöker roa mig med internet, lite tv, läsa, träna lite och gå en och annan hundfri promenad. Spader roar sig med tuggben, sova och korta ”promenader” (ett varv i trädgården)…

4 augusti 2009
Jag har vart bortrest ett par dagar och Spaden har fått tillbringa dagarna här hemma i sin lilla sjukhage. När jag kom hem kunde hon vifta rejält på svansen och ha den lite över rygghöjd. Det tar sig! Hon är betydligt piggare och snittet över ryggen har läkt fint. Så härligt! Imorgon bitti ska vi tillbaks till veterinären för att ta stygnen. Jag hoppas hon kan få lite mer frihet efter det. Som det är just nu ligger hon stilla hela dagarna och går säkert upp ett halvkilo i vikt om dagen…

5 augusti 2009
Bilden här ovan visar Spaders första promenad som sträcker sig längre än till trädgården och gräsmattan utanför. Idag var vi hos veterinären och tog stygnen på ryggen. Det gick bra och veterinären tyckte det såg riktigt fint ut på utsidan i alla fall. Ordinationen fram tills nästa besök är tiominuterspromenader och absolut inga häftiga rörelser. Det sistnämnda känns svårt… Varje Spaderrörelse är nog en häftig rörelse. Svansen är nästan helt uppe och hon känns väldigt pigg och glad. Jag längtar tills vi kan komma igång med rehaben…

10 augusti 2009
Nu har det snart gått två och en halv vecka sedan Spader opererade ryggen för L7S1. Hon har repat sig bra, men det är lite svårt att veta hur mycket hon får röra på sig och vad hon får lov att göra. Det är lite olika bud på det… Vi tar det säkra före det osäkra och håller oss till långsamma tiominutrare och mycket burvila.  Spaden är piggelin och trött omvartannat. Haltar lite på vänsterbak och vill hemskt gärna att det ska hända något roligt snart! Jag längtar tills vi kommer igång med rehaben och kan se hur pass bra hon kan bli igen.

18 augusti 2009
Idag har Spader gjort premiär på brukshundklubben. Ut ur bilen på den fina rampen (hon får inte hoppa och är omöjlig att bära…) och sedan gick vi två varv runt klubbstugan innan Spaden gäspade och började gå bakom mig. Det är inte mycket hon orkar nu, den lilla. Idag är det mindre än två veckor kvar tills vi ska börja med rehaben. Jag längtar.

22 augusti 2009
Livet med hund har helt klart varit roligare. Spader tycker nog att livet som hund också har vart roligare. Idag har hon fått vara på brukshundklubben lite igen. En promenad runt plan och lite godisletande innan det räckte för henne. Nu är det drygt en vecka kvar tills rehabstarten. Nedräkning. Spader sköter sig ändå över förväntan och är inte riktigt så jobbig som jag trodde hon skulle vara med all passivitet.

29 september 2009
Stadigt koppel och Backontrack sammanfattar väl hela situationen ganska så bra just nu. Men nu är det inte långt kvar. På fredag klockan halv nio ska kirurgen och sjukgymnasten titta på henne tillsammans och sedan ska hon få göra sitt första pass i simbassängen. Nu är det nästan exakt två månader och en vecka sedan Spader opererades för ett kraftigt diskbråck vid L7S1. Två månader av koppelrastning runt huset och korta tiominutrare. Inomhus har vi galler precis överallt. Den första månaden vart hon i bur, men nu mot slutet har vi fuskat och hon har fått vara på hela övervåningen (med alla sovrum, soffor, trappor etc avspärrade…). Efter en månad var hon riktigt jobbig. Helt sjövild och skrek på kvällarna. Skönt nog och tråkigt nog har hon resignerat med tiden och blivit lugnare inomhus (blivit lite deppig). Utomhus har jag fortfarande hjärtat i halsgropen. Spader bryter mot veterinärens ”inga hastiga rörelser” på precis varje promenad cirka femtusen gånger. Hon slänger sig efter bilar, cyklister, folk, hundar, löv, hoppar in i fotposition, gör snurrar, vrålskäller, går på bakbenen, knockar mig i ansiktet med höga studs med mera med mera med mera… Hon är med andra ord underbart välbalanserad just nu. ;)

Jag vågar fortfarande inte hoppas på att allt har gått bra och att hon kommer bli bra. Jag är jätterädd att hon rört på sig för mycket och inte vilat så mycket som hon skulle ha gjort. Eller, det vet jag att hon gjort (rört på sig för mycket) men jag hoppas det inte har en allt för negativ inverkan på hur slutresultatet av operationen kommer bli. Tydligen kan problemen med smärtan som dom hade innan operationen komma tillbaks om dom rör sig för mycket efteråt…

Usch, vad jobbigt det här har vart! Finns inte ord för hur skönt det ska bli att börja med rehaben!

2 oktober 2009
Idag var då dagen med stort D. Återbesök hos veterinär, sjukgymnast och starten för Spaders rehablitering. Idag träffade vi den andra av de två veterinärer som opererade Spader. Han var väldigt nöjd med Spaders utveckling och gav okej till att börja sätta igång henne. Så nu under en treveckorsperiod ska vi sätta igång henne med promenader, trappor, rehab och allt annat. Ungefär en ”stor” aktivitet per dag ska vi ägna oss åt i början. Detta för att lätt kunna utreda vad  för aktiviteter hon får ont av (om hon börjar få ont igen). Om en månad är tanken att hon ska vara igång och börja röra sig lös igen! Om hon kommer tillbaks och blir såpass bra att jag kan arbeta med henne igen vet jag först efter ett par veckor. Nu ska hon först få komma igång och leva att vanligt aktivt hundliv!

Idag gjorde Spader även sin premiärsimtur på rehabavdelningen. Det blev en mjukstart på 3 x 1 minut. Spader var väldigt skeptisk och tyckte inte om det. Smått panikslagen skulle jag nog vilja kalla hennes sinnesstämning. Men hon lugnade sig efter hand och simmade riktigt fint och med bra teknik enligt sjukgymnasten. Nu ska vi fortsätta simma henne en gång i veckan i tio veckor fram över.

5 oktober 2009 – Bakslag
Kommer hem från jobbet och ska ta ut Spader på hennes halvtimmes koppelpromenad. Hinner trehundra meter innan hunden stelnar och är rejält halt på vänster fram. Kollar under tassen men hittar inget. Hon fortsätter vara halt men det blir lite bättre för varje steg. Kommer en hundra meter till innan hon stannar, höjer ryggen, sänker huvudet och dregglar och ser ut som att hon ska spy. Vinglar i hela bakdelen. Fan. Fan. Fan. Vad är det här? Dessutom vill hon inte äta.

Det hinner gå tre dagar från det att vi så smått sätter igång henne tills hon har svinont. Som tur är har vi en tid inbokad hos sjukgymnasten imorgon. Får se vad dom säger. Fan.

6 oktober 2009
Spader var fortsatt dålig igår kväll. Vid 22-tiden gick jag och Martina en liten promenad med henne och då var hon väldigt pigg, glad och verkade inte ha ont. Inomhus sedan visade hon däremot tecken på att det gjorde ont från ryggen. =( Idag hade vi en tid hos sjukgymnasten. Vid åtta ringde dom och sa att det var inställt eftersom hon blivit sjuk. Så himla typiskt! Men samtidigt kanske bra. Veterinären jag pratade med sa att vi skulle ta ett steg tillbaks och se från dag till dag hur hon känns.

Imorse kändes hon ganska bra. Hon såg inte sådär illamående ut och hon ”höjde” inte ryggen något alls. Men hon har ett speciellt uttryck i ansiktet som inte är hennes vanliga. Efter frukost tog jag med henne ut på en halvtimmes promenad bort till Sannegårdshamnen. Kanske lite dumt, men jag vill ändå se vad hon klarar och vad hon får ont av. Hon är fortfarande stel i ena frambenet och om man stirrar sig blind på det så kanske hon haltar lite då och då. Varför har jag ingen aning om… Nu tar vi det en dag i taget, steg för steg och hoppas på att detta var en tillfällig svacka.

8 oktober 2009
Idag har Spader känts rätt okej. Det verkar inte som att hon haft sådär ont och idag sträckte hon till och med ut bakbenen när hon sträckte på sig. Sedan i måndags har hon bara sträckt på framdelen nämligen. Stort framsteg! I övrigt är det verkligen ren lycka att få gå en trettiominuters koppelpromenad i skogen. Eller att det är gallerfritt hemma nu. Eller att hon kan komma upp i min säng och lägga huvudet på min mage när jag läser en bok. När jag ser på henne nu undrar jag hur jag någonsin har kunnat bry mig om perfekta fotpositioner, apporteringar och halvpoäng hit och dit. Om det blir en dag då jag kommer kunna släppa henne lös igen, då kommer den dagen smälla så mycket högre än alla lyckade tävlingar, träningspass och sm-kval!

13 oktober 2009
Idag var vi tillbaks på Blå Stjärnan för att träffa sjukgymnast och simma Spadiespad. Idag lyfte vi i henne i vattnet samt lät henne pausa i vattnet. Det blev mycket bättre och hon kändes mycket lugnare än när vi använde oss av rampen. Idag fick hon simma 2×2 minuter och 1×1 minut. Det låter inte så mycket, men det kändes alldeles lagom. Mer hade hon nog inte orkat.

Nu ett par timmar och en promenad senare känns hon fortfarande fräsch i kroppen. Härligt! Men… för varje dag som går inser jag mer och mer att Spaden behöver skickas på uppfostringsläger. Vad säger ni om elitlydnadshunden som jagar cyklar, hundar, joggare, bilar, löv och allt annat som rör sig snabbare än snigeltempo? Gå i koppel kan hon inte heller, och lyssnar gör hon icke! Lite av det ska nog försvinna med ökad aktivering, men resten är nog bara olater som hon lagt sig till med under denna period. Uppstyrning nästa!

En härlig sak är däremot att många av hennes rädslor hon haft under lång tid har minskat rejält. Nu i efterhand kan jag med lätthet koppla ihop många av hennes plötsliga rädslor till ryggontet. Hon var osäker i stadsmiljö, i tävlingsmiljö, miljöer med mycket hundar och så var hon galet ljudrädd. Allt det där har minskat ordentligt. Skotträdd kommer hon väl alltid vara nu tyvärr, men det är väldigt skönt att hon inte längre går runt och lyssnar efter eventuella pyttesmå ljud som hon kan bli rädd för. Stadsmiljöer älskar hon nu igen. Tävlingsmiljöer vet jag inte, men jag antar att även det kommer kunna gå åt rätt håll om jag nu kommer kunna tävla henne igen. Skönt är det!

1 december 2009
Fy. Man kan få ont i magen för mindre. Den senaste veckan har Spaders ryggontsymptom trappats upp. Hon slickar baktassar, hugger lite mot ryggen ibland och går stelt på höger bak. Dessutom har hennes rädslor som vart helt försvunna ett bra tag kommit tillbaka. Idag har hon inte ens velat gå utanför huset utan har gömt sig under köksbordet varje gång det är dax för promenad. Väl ute är hon stressad och går nästan med svansen mellan benen…. Jag har från och med idag börjat skriva upp alla promenader, längd på dem och lite sådant. Allt för att kunna ta reda på vad det är hon får ont utav.

2 december 2009
Besöket hos sjukgymnasten idag kändes trots allt positivt. Spad fick simma en kortare sväng och försökte klättra upp i bassängen på eget bevåg. Knäpphund! Vi har lagt upp en ny plan för Spader för dom kommande två månaderna. Hon ska gå kopplad helt och hållet till slutet av januari. Under den första månaden ska vi jobba mycket med musklerna i skritt. Skritta i serpentiner på plant, ojämt, jobbigt och backigt underlag (ett steg i taget..). Arbeta mycket med hennes balans, koordination och småmuskler genom olika övningar. Vi ska även lägga massa tid på massage av ryggen. Hon är väldigt stel på mitten av ryggen eftersom hon överkompenserar den opererade delen av ryggen som är så svag. Massage och eventuellt laserbehandlingar där.

Efter en månad ska vi fortsätta med samma övningar men öka upp tempot lite och låta henne trava samt göra allting lite ”hetsigare” (mer spaderlikt med andra ord). Varje dag ska jag skriva om vad vi gjort, hur musklerna känts och om hon verkar ha haft ont för att i efterhand kunna utvärdera vad som leder till smärta. Sen ska vi börja ha henne lös igen under väldigt kontrollerade former. Den första veckan kanske hon t ex bara får springa budföringar mellan två personer på jämt underlag. Sen utvärdering på det och se om det går bra. Går det bra gör vi samma sak på ojämt underlag och så utökar vi långsamt hela tiden.

Behöver jag ens säga hur mycket jag hoppas att hon ska svara bra på det här?