Ibland hugger det till i magen av saknad efter Yoker. Den lurviga pälsen, hennes vakande ögon och den bruna torra nosen. Det över tre månader sedan nu. Det går inte riktigt att förklara, men det känns som att det försvann en hel epok med henne. Så mycket händelser, människor och minnen som är förankrade i den hunden. Hon kom hem till oss när jag var tio år gammal. När jag var 12 började vi tävla agility, när jag var 13 vann vi ungdoms SM i agility och när jag var 15 tävlade vi i lydnadsklass elit tillsammans. Hur vi lyckades ta oss dit har jag faktiskt ingen aning om. Både jag och Yoker var envisa som sjutton, men jag drog väl strået längre än henne antar jag. Minns fortfarande hur nervöst det var att tävla med henne. För varje tävling hittade hon på något nytt som gjorde skillnad på 1:a pris och 0:a pris. Förstår inte var hon fick alla konstiga idéer ifrån!

Filed under:
Hundar av Anneli